Kort översikt av Jesaja

 Det kan vara bra med några korta ord om boken Jesaja, innan vi börjar. 

• Boken är den längsta profetboken i Bibeln: 66 kapitel lång. 
• Den är den GT-bok som kanske haft mest inflytande över Nya testamentets texter. Man ser både direkta citat, men också inbäddade Jesaja-formuleringar och anspelningar hos både Jesus och hos övriga lärare i NT. 
• Jesaja känns ovanligt relevant för den kristna läsaren. Många andra profetböcker i GT kan ofta upplevas som väldigt främmande för oss att läsa, men just eftersom Jesaja återfinns så mycket i NT, känner vi igen oss. Att vissa texter, som Jes 53, också förekommit mycket i kristna predikningar ökar igenkänningsfaktorn. 

Den historiska bakgrunden

För att förstå Jesaja är det bra att känna till vilken tid boken skrevs i. Som ni säkert vet, ville Israel bli ett kungarike, en monarki, några hundra år efter att de hade tågat ut ur Egypten och in i det förlovade landet. Saul och David var de två första kungarna. Efter Davids son, Salomo, splittrades dock landet i två. 

• De tio nordligaste stammarna bildade Nordriket, även kallad Efraim eller Israel. 
• Stammarna Juda, Benjamin och Simeon, samt leviterna, bildade Sydriket som oftast kallas Juda. 

Dessa två riken levde vidare i några hundra år (1-2 Kungaboken handlar om det), men mot slutet av den här tiden hamnar de i skuggan av en ny stormakt som uppstått i norr: Assyrien.  

Hämtat från https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Mesopotamia_1200_BC.jpg

Assyrien blir ett hot både mot Nord- och Sydriket. Nordriket lyckas till viss del värja sig, men Sydriket blir attackerat och assyrierna tvingar större delen av befolkningen att flytta till andra delar av deras enorma imperium ca 722 f kr. Kapitel 1-39 i Jesaja handlar just om den assyriska epoken. 

Sydriket Juda klarar sig från att bli totalt överkörda av assyrierna, men kapitel 39 berättar om en ny stormakt som är på gång: Babylon. 150 år efter Nordrikets fall går Sydriket under när Babylon anfaller 586 f kr. Denna katastrof beskrivs inte i Jesaja, utan kapitel 40-55 är riktade till judarna (alltså israeliterna från Sydriket) som lever i fångenskap i Babylon. Ca 50 år senare besegras dock Babylon av Perserna, och judarna tillåts återvända till sitt land i omgångar efter 538 f kr. Kapitel 56-66 är riktade till de återkomna judarna efter den babyloniska fångenskapen.