1:21-23 Empati och Donald Trump

Om Trump-debatten

Jag och flera med mig blev tagna på sängen när nyhetsförmedlarna för fem år sen, och nu även det sista året, rapporterade om vilket stöd Donald Trump hade bland väckelsekristna i USA. Även kristna här i Sverige i väckelselägret tog ställning för honom. Bataljerna på Twitter var våldsamma och böljade fram och tillbaka. Ja, han kanske är lite ful i mun, men han är i alla fall emot abort och för Israel, resonerade vissa. Andra gick så långt att de sa att han var Guds gåva till mänskligheten. 

Själv tyckte jag det var så självklart att det var omöjligt att stödja Trump som kristen, men jag hade svårt att sätta ord på denna intuition. Många menade att vi alla är syndare, och kämpar på olika områden med vår karaktär. Skulle Joe Biden vara så mycket bättre, om man fick se vad som fanns bakom fasaden? 

Texten

Den här texten klär i ord, det var jag intuitivt kände. På ett personligt plan är det bra att inse att vi alla kämpar med olika delar av vår dåliga karaktär; men när det gäller Makten kan vi inte vara lika toleranta. 

"21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt, och rättfärdighet bodde därinne, men nu bor där bara mördare.

22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.

23 Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.

Allesammans tar de mutor

och jagar efter vinning.

De bryr sig inte om att försvara den faderlöse, 

och änkors sak tar de sig inte an." 

(Jes 1:21-23, nuBibeln)

Detta är en sorgesång över Jerusalem; Jerusalem som maktens centrum i Juda. John Oswalt berättar om hur de allra mest sårbara i Främre Orientens kulturer, de faderlösa och änkorna (v 23, se också v 17), var kungens och makthavarnas ansvar. Men hos Makten i Jerusalem fanns det inget intresse av att sörja för dessa.

Istället är det korruption som beskrivs. Makthavarna omger sig med människor som tidigare mördat folk; på palatsens fester bjuder man in ökända tjuvar. Allt detta drivs av korruptionens hjärta: Man vill sko sig själv; man utnyttjar sin makt för att bygga upp sin egen förmögenhet. 

Ingen människa är syndfri (se bara på David), men det finns karaktärsbrister som inte hör hemma hos makthavare, och alldeles för många av dem fanns hos Donald Trump. 

Avslutning

Om alla människor har brister, vem passar då som makthavare? Jag nämnde tidigare att de allra mest sårbara i samhället var makthavarnas ansvar i den tidens samhällen. Vår text avslutas med att det är dessa som ska ligga på makthavarnas hjärta, istället för egen vinning. Kandidater kan naturligtvis alla vifta med vård- och omsorgsflaggan. Den stora frågan för oss väljare är dock: Kan vi hitta äkta, oskruvad empati hos någon av dem? Detta är en viktig egenskap hos oss människor - att känna igen äkta empati. Och frånvaron av den. Handen på hjärtat - är det någon som tror att Donald Trump någonsin, i sitt hjärta, brytt sig om de ofödda? Skulle han då inte satsat sina miljarder idag åt att hjälpa de fattiga tonårsmammorna att föda och nära sina barn?