Texten
Utläggning
Då är det dags att börja läsa. Kom ihåg att Jesaja skrivs mot slutet av en lång period av Israels tilltagande trolöshet mot Gud. I 1-2 Kungaböckerna kan man läsa om hur både Nordriket och Sydriket mer och mer glömde bort den Gud som räddat folket från Egypten och gav dem ett eget land.
Boken börjar med en rejäl kanonsalva av domsord.
"Hör, himlar, och lyssna, jord..." (v 2)
uppväcker bilden av en domstol där Gud kallar både människor och gudar till vittnen emot Juda (Sydriket i det delade Israel, se den historiska bakgrunden).
Det som väckte min uppmärksamhet i texten var dock den metafor som används: Folket beskrivs som vanartiga barn (v 4) som vänt sig mot, eller helt struntar i, den förälder som tagit hand om dem fram till nu. Vi svenska föräldrar som uppfostrat barnen enligt Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" och föredrar att förklara istället för att aga, kanske värjer oss mot v 5-6 som beskriver hur Gud försökt banka skiten ur sitt "barn"; men jag tror vi förstår poängen. Guds folk har inte omvänt sig trots att Gud dragit åt tumskruven på dem. V 7-9 förklarar sen hur detta tagit sig uttryck i verkligheten: "Ert land ligger i ruiner..."
Lärdom
Tar man ett steg tillbaka, framträder nu en blindhet hos folket. Verserna 2-3 pekar på hur djur, oxar och åsnor, utvecklar en närhet och trofasthet till den människa som föder dem. De ger respons när någon visar godhet mot dem, men Guds folk ser inte den hand som tar hand om dem - det är den första blindheten.
"...men Israel känner inget, mitt folk förstår inte."
När Gud sen försöker få dem att vända om genom att de får smaka på käppen, känner de inte heller då igen Guds hand (v 5-6). Det är den andra blindheten.
Vi behöver alltså vara uppmärksamma på vad Gud gör med oss; reflektera över vad vi är med om; se hur vi påverkats genom åren och identifiera Guds hand, så vi inte också är blinda.
No comments:
Post a Comment