2:8-20 En kiasm om människans högmod

Jesaja 2, högmod och kiasmer

Efter den hoppingivande visionen i Jes 2:1-5 övergår boken till kritik igen. Visionen sa ju att Jerusalem och judarna var tänkta att bli ett sanningens fyrtorn som skulle rädda världen genom visdomen som Gud hade lagt ner i dem. Men i v 6-7 är det istället judarna som försöker lära sig av hednafolken runtomkring!

Jag vill dock fokusera på verserna 8-20; där har nämligen Jesaja valt att skriva enligt ett speciellt mönster: kiasmen. I nästa inlägg ska jag komma till själva ämnet, som är högmod. Men vi kommer att förstå texten bättre om vi först vet vad en kiasm är. 

Att uttrycka sig snyggt

Olika kulturer har olika sätt att forma sitt språk. Man kan säga endast det nödvändigaste, och då blir det ett torftigt språk som kanske inte fångar lyssnarens uppmärksamhet. Om man däremot formar sitt språk enligt vissa kulturella "regler", lyssnar folk bättre. I svenskan kan man t ex uttrycka huvudidén i det man vill säga som en kort, kärnfull mening (gärna med pauser före och efter): "Gud ser inte till etnicitet eller samhällsklass." En annan stil är att välja ord som börjar på samma bokstav: "Stackars Stinas Snittblommor!"

Kiasmer

Under antiken var en sån litterär form kiasmen. I en kiasm säger/skriver man ett antal strofer, och sen säger man liknande saker i ett antal strofer, men i motsatt ordning. Här är ett exempel: 

Olle har ätit sig mätt (A)

Han åt kyckling till middag. (B)

Nu tar han en tupplur i soffan. (C)

Sömn är bra för matsmältningen (C')

Kycklingen vilar gött i magen. (B')

Han är mätt som en plätt. (A') 

Den här kiasmen bygger på vissa nyckelbegrepp (mättnad, kyckling och sömn), men man kunde under antiken basera sina kiasmer även på bokstavsmönster, teman osv. Kiasmen är framför allt ett mönster - ibland byggd av enstaka strofer, men ibland på grupper av strofer. 

Varför leta efter litterära mönster?

Förr trodde jag att kiasmens mitt skulle avslöja vad som var huvudidén i kiasmen, men jag har lärt mig att det är läsa in för mycket. Istället kan den nedre delen av kiasmen ge uttryck för en progression, en kontrast, motsatser osv. Det viktiga, när man upptäcker en kiasm, är att se att den nedre delen talar om samma sak som den övre delen, och sen se vad den gör med det. 

Kiasmen i Jesaja 2

Här nedan ser ni kiasmen som jag tror finns i Jesajas andra kapitel. Jag har färgkodat begreppen som bildar mönstret får att kiasmen ska bli tydligare. 

8 Landet är fullt av avgudar,

och folket tillber människohänders verk,

det som deras fingrar har gjort.

9 Därför tvingas människan att böja sig

och mänskligheten förödmjukas.

Förlåt dem inte!

10 Fly in i klippan,

göm dig i stoftet,

av fruktan för Herren

och hans höga majestät.

11 De högmodigas blick ska förödmjukas,

människans stolthet knäckas.

Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

12 Härskarornas Herre har bestämt en dag

då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,

med all uppblåst stolthet,

och det ska förödmjukas,

13 liksom alla Libanons cedrar,

de höga och upphöjda,

och alla Bashans ekar,

14 alla höga berg

och alla höga kullar,

15 alla höga torn

och befästa murar,

16 alla Tarshish-skepp

och alla ståtliga fartyg.

17 Människors högmod ska brytas ner

och deras stolthet knäckas.

Herren ensam ska vara upphöjd den dagen

18 och avgudarna ska försvinna.

19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor

av fruktan för Herren

och hans praktfulla höghet,

när han reser sig för att skaka jorden.

20 Den dagen ska människorna kasta ut

åt mullvadar och fladdermöss

sina avgudar av silver och guld,

som de gjort åt sig och tillbett.

När man ser det så här, blir det inte bara en ohanterligt stor mängd text. Istället blir det tydligt vilka teman författaren försöker få fram.